I dag går 250 000 jägare ut och skördar vårt mest klimatsmarta kött
Idag startar älgjakten i södra Sverige. Ingen annan händelse under året, möjligtvis undantaget att titta på Melodifestivalen eller OS på tv, engagerar så många svenskar samtidigt. Jakten är en folkrörelse utan motstycke. 250 000 älgjägare med familjer kommer denna vecka att skörda och ta hand om mer än 11 000 ton av det mest klimatsmarta kött vi kan äta. Älgkött är producerat av enbart naturliga råvaror som blåbärsris och björklöv, inget handelsgödsel eller penicillin är inblandat i produktionen.
I jämförelse med kött från tamdjur är älgköttet antagligen också det mest etiska vi kan äta. Den nordiska och svenska älgjakten är väl utredd i ett antal undersökningar och genomgående dör mer än 19 av 20 älgar direkt i samband med skottet. Bland de sista 5% av älgarna avlivas en del vid eftersök, oftast inom en timme från skottet, och en del bommas helt enkelt. Ytterst få älgar går vidare med någon form av skada efter jakten. Ibland oroas folk över att en del älgar måste eftersökas och inte hittas omedelbart. Detta beror oftast på att älgar har långa ben och efter ett bra skott kan det ta några sekunder innan älgen är helt medvetslös vilket innebär att den hinner springa iväg några hundra meter. Att en älg hittas några hundra meter bort från skottplatsen innebär knappast att den lidit, bara att det tog någon sekund innan den var helt hjärndöd.
I höst kommer cirka 85 000 älgar att skjutas i Sverige. Av dessa kommer maximalt cirka 4000 älgar att utsättas för någon form av lidande, förutsatt att inga bomskott skjuts, då ett bomskott möjligtvis ger älgen lite ring i öronen men knappast något lidande att tala om. Jakten orsakar alltså betydligt mindre lidande än vad trafiken eller våra stora rovdjur gör varje år. I jämförelse med en ”naturlig” död för en älg som svält, trafikolycka eller drunkning, alternativt att bli jagad och slagen av en björn eller vargflock, så är älgjakten antagligen att föredra i alla lägen, särskilt om man nu är en älg. Faktum är att jägarna och deras hundar årligen spårar upp och avlivar betydligt fler älgar som skadats vid kollision med bilar eller tåg än vad som skadas under älgjakten. Så jägarna minskar lidandet bland våra svenska älgar, därom råder inget tvivel.
Jägareförbundet, med nästan 200 000 medlemmar, bildades 1830 då allt klövvilt inklusive älgen var nära utrotning i landet. Därefter vidtog ett intensivt arbete med att bygga upp våra svenska viltstammar. Vi har antagligen aldrig haft så artrika och täta viltstammar som vi har nu för tiden och förutsättningen för detta är jakt, hur konstigt det än må låta. Älgjakten värderas idag till drygt 1,5 miljarder kronor årligen och älgjägarna lägger ned 2,7 miljoner dagsverken enbart på jakten, då är inte hundträning, övningsskytte, passbyggande och viltvård inräknat. Alla dessa dagsverken och pengar läggs ned på att såväl skörda av som vårda vår unika älgstam och det finurliga är att nästa höst kan vi skörda lika mycket igen. Utan älgjakten skulle älgen knappast ha tillräckligt värde för att någon skulle ägna flera veckor årligen och ansenliga summor åt att vårda och sköta dem. Särskilt inte som storskogsbruket gärna påpekar att älgen äter upp skogen och det bästa vore om de knappt fanns alls. I en färsk SIFO-undersökning svarar 63% av svenska folket att älgen är den symbol som bäst representerar landet, jägarna kommer även fortsättningsvis se till att det finns älgar i våra skogar som kan locka turister och symbolisera en hälsosam och frisk natur.
Men, är det då inte farligt att vistas i skog och mark när älgjakten pågår? En enda icke jagande människa har i modern tid träffats av en älgjägares kula. Risken är alltså mångfalt mycket större att du skadas i en trafikolycka på väg ut i skogen, av en nedfallande gren, av blixten, av en geting eller av matförgiftning i matsäckssmörgåsen än att du skadas av en jägare. I jämförelse med andra fritidsaktiviteter är jakt faktiskt en av de absolut minst farliga och med ett mycket högt friskluftsvärde. Jägare lever både med och av naturen.