måndag 12 oktober 2009

I dag så börjar älgjakten. Med anledning av detta skrev jag och Riksjaktvårdskonulent Daniel Ligné denna debattartikel. På förmiddagen skulle det sen bloggas på Nerikes Allehandas hemsida. Kolla gärna hur det gick på http://na.se/dufragar

Naturligtvis så fick organisationen Djurensrätt säga sitt också. Klart är att de som äter kött är inte välkomna i deras organisation. Jag har uppmanat de jägare som jag känner som av slentrian är medlemmar att inte förnya sitt medlemskap.

I dag går 250 000 jägare ut och skördar vårt mest klimatsmarta kött


Idag startar älgjakten i södra Sverige. Ingen annan händelse under året, möjligtvis undantaget att titta på Melodifestivalen eller OS på tv, engagerar så många svenskar samtidigt. Jakten är en folkrörelse utan motstycke. 250 000 älgjägare med familjer kommer denna vecka att skörda och ta hand om mer än 11 000 ton av det mest klimatsmarta kött vi kan äta. Älgkött är producerat av enbart naturliga råvaror som blåbärsris och björklöv, inget handelsgödsel eller penicillin är inblandat i produktionen.

I jämförelse med kött från tamdjur är älgköttet antagligen också det mest etiska vi kan äta. Den nordiska och svenska älgjakten är väl utredd i ett antal undersökningar och genomgående dör mer än 19 av 20 älgar direkt i samband med skottet. Bland de sista 5% av älgarna avlivas en del vid eftersök, oftast inom en timme från skottet, och en del bommas helt enkelt. Ytterst få älgar går vidare med någon form av skada efter jakten. Ibland oroas folk över att en del älgar måste eftersökas och inte hittas omedelbart. Detta beror oftast på att älgar har långa ben och efter ett bra skott kan det ta några sekunder innan älgen är helt medvetslös vilket innebär att den hinner springa iväg några hundra meter. Att en älg hittas några hundra meter bort från skottplatsen innebär knappast att den lidit, bara att det tog någon sekund innan den var helt hjärndöd.

I höst kommer cirka 85 000 älgar att skjutas i Sverige. Av dessa kommer maximalt cirka 4000 älgar att utsättas för någon form av lidande, förutsatt att inga bomskott skjuts, då ett bomskott möjligtvis ger älgen lite ring i öronen men knappast något lidande att tala om. Jakten orsakar alltså betydligt mindre lidande än vad trafiken eller våra stora rovdjur gör varje år. I jämförelse med en ”naturlig” död för en älg som svält, trafikolycka eller drunkning, alternativt att bli jagad och slagen av en björn eller vargflock, så är älgjakten antagligen att föredra i alla lägen, särskilt om man nu är en älg. Faktum är att jägarna och deras hundar årligen spårar upp och avlivar betydligt fler älgar som skadats vid kollision med bilar eller tåg än vad som skadas under älgjakten. Så jägarna minskar lidandet bland våra svenska älgar, därom råder inget tvivel.

Jägareförbundet, med nästan 200 000 medlemmar, bildades 1830 då allt klövvilt inklusive älgen var nära utrotning i landet. Därefter vidtog ett intensivt arbete med att bygga upp våra svenska viltstammar. Vi har antagligen aldrig haft så artrika och täta viltstammar som vi har nu för tiden och förutsättningen för detta är jakt, hur konstigt det än må låta. Älgjakten värderas idag till drygt 1,5 miljarder kronor årligen och älgjägarna lägger ned 2,7 miljoner dagsverken enbart på jakten, då är inte hundträning, övningsskytte, passbyggande och viltvård inräknat. Alla dessa dagsverken och pengar läggs ned på att såväl skörda av som vårda vår unika älgstam och det finurliga är att nästa höst kan vi skörda lika mycket igen. Utan älgjakten skulle älgen knappast ha tillräckligt värde för att någon skulle ägna flera veckor årligen och ansenliga summor åt att vårda och sköta dem. Särskilt inte som storskogsbruket gärna påpekar att älgen äter upp skogen och det bästa vore om de knappt fanns alls. I en färsk SIFO-undersökning svarar 63% av svenska folket att älgen är den symbol som bäst representerar landet, jägarna kommer även fortsättningsvis se till att det finns älgar i våra skogar som kan locka turister och symbolisera en hälsosam och frisk natur.

Men, är det då inte farligt att vistas i skog och mark när älgjakten pågår? En enda icke jagande människa har i modern tid träffats av en älgjägares kula. Risken är alltså mångfalt mycket större att du skadas i en trafikolycka på väg ut i skogen, av en nedfallande gren, av blixten, av en geting eller av matförgiftning i matsäckssmörgåsen än att du skadas av en jägare. I jämförelse med andra fritidsaktiviteter är jakt faktiskt en av de absolut minst farliga och med ett mycket högt friskluftsvärde. Jägare lever både med och av naturen.

fredag 14 augusti 2009

Rovdjursföreningen, en lite skara högljudda jaktmotståndare

Rovdjursföreningen har ringt upp Jägareförbundet och gnällt om att jag är elak mot dem på debattsidan i NA. Samtidigt fortsätter de att förljuga sanningen. Därför är följande sänt till NA som svar på deras senaste inlägg.

För att inte vilseleda debattsidans läsare allt för mycket känner jag mig nödd att åtminstone hyfsa till några felaktiga påståenden från Rovdjursföreningen i Västa Götaland (RF). 



Mitt tidigare inlägg har återigen resulterat i trakasserier mot min person. Oavsett detta kommer jag envist att arbeta för en meningsfull jakt och markägares rätt att tjäna pengar på sin egendom. Hot och trakasserier funkar inte. 



Den stora summa pengar som Svenska Jägareförbundet skulle få som en skänk från staten kommer i själva verket från jägarna själva. Det handlar inte om dina skattepengar som RF låter påskina. För att få jaga i Sverige måste Sveriges alla utövande jägare årligen betala en viltvårdavgift om 300 kronor till Viltvårdfonden. Från denna fond betalades det 2008 ut cirka 87 miljoner kronor. Av dessa går i sin tur 47,8 miljoner tillbaka till Svenska Jägareförbundets medlemmar. De resterande 39,2 miljonerna delas ut till bland annat Polisen, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelserna samt Rovdjursföreningen.

Svenska Jägareföreningen är mycket stor viltvårdande organisation och därmed en stor del av samhället. Vi har i Sverige nästan dubbelt så många organiserade medlemmar, cirka 190 000 stycken, som landets största politiska parti, Socialdemokraterna. Att jämföra med RF som i hela Sverige troligen har 3 000 stycken organiserade medlemmar. 

När beslut i rovdjursfrågor behandlas så är de naturligtvis baserade på ståndpunkter från flera instanser. Organisatoriskt så finns Regionala rovdjursgrupper. De regionala rovdjursgrupperna rapporterar i sin tur till det centrala Rådet för rovdjursfrågor. I dessa återfinns bland annat en representant för RF och en för Svenska Jägareföreningen. I båda dessa instanser gäller en röst per organisation oavsett medlemsantal. Ingen hänsyn tas till att SJF är nära nog 70 gånger större än RF. Samma sak gäller för markägarna vilka drabbas hårt ekonomiskt i inskränkningar av viltuttaget från jord och skog. Redan idag är meningsfull jakt inte möjlig i delar länet på grund av den stora rovdjursförekomsten vilket inte är acceptabelt. 


Min uppfattning är att det inte är omtanke om rovdjuren, människorna på landet, skräcken för hur andra länder uppfattar vår hållning som är den drivande faktorn. Det handlar snarare om en intolerans gentemot jakt. Via vargen har jaktmotståndare funnit en metod för att kraftigt begränsa jägares möjligheter att jaga och markägare rätt att tjäna pengar på jakten. Så länge som det anses vara okey att äta kött bör väl viltköttet vara att föredra?



Jakten omsätter i dag cirka 3,5 miljarder årligen och den direkta förlusten av rovdjursförekomsten beräknas till drygt 500 miljoner kronor, Sveriges lantbruksuniversitet. En kostnad som jägare och markägare har redan nu. Den 16 augusti börjar bockjakten. En glädjefull dag för 300 000 jägare och deras familjer. Vi går denna dag ut och skördar vad skogen ger i form av viltkött, svampar och bär. Vi tar tillvara på det naturen ger och hoppas kunna göra det även i framtiden. 


måndag 27 juli 2009

Som svar på en insändare från Sv. Rovdjursföreningen i NA i dagarna har jag sänt in följande replik. Den kommer naturligtvis inte att publiceras men i alla fall.


Kristiane Bernstone, Svenska rovdjursföreningen i Västra Götalands län är inte lite fräck. Han försöker upprepade gånger att få det att framstå som att jakt och rovdjursfrågorna i Sverige fattas på odemokratiska grunder. Kan det vara så som denna person beskriver det undrar nog en del läsare. Nej naturligt vis inte. Demokratin fungerar fortfarande även om exempelvis rovdjursförerningen gång på gång förljuger sanningen när den inte passar dem. När demokratiska beslut går emot dem så är det i gammal anarkistisk anda naturligtvis fel beslut som fattas.

Att Adlers är en något äldre person gör honom inte mindre vetande utan tvärt om. Påhopp är dessvärre inte ovanliga när man diskuterar jakt och rovdjur. Flera debattörer tystnar. De likt mig blir hotade när de debattera frågeställningar kring jakt och rovdjurspolitik. Två personer genomförde nyligen en mordbrand i Örebro mot en skinnbutik. Vi har således att göra med en skara ”upprorslystna frihetskämpar” som inte sällan använder sig av lagöverträdelser för att få sin vilja igenom.

I samma anda förvirrar och förljuger dessa grupperingar medvetet för att läsaren skall ta parti för deras sak. Detta är en upparbetad arbetsmetod som har sitt ursprung i att de inte accepterar den demokratiska ordningen. Allt som skett i vargpolitiken har skett i demokratisk ordning. Förslag debatteras, bereds och motioneras både centralt och lokalt för att sedan besluts av regering och riksdag. Att vargpolitiken inte passar Rovdjursföreningen är ett bevis för att systemet fungerar.


På den löst hängande frågan från Bernstone om hur vår omvärld kommer att uppfatta den förda vargpolitiken så är svaret troligen att vargpolitiken är vår suveräna stats beslut vilken har fattas i demokratisk laga ordning.

/ R

söndag 12 juli 2009


Åtelkamera

Har du ingen åtelkamera, så oseriöst. Jag blev ägare till en för någon månads sen och nu är den äntligen monterad. Faktum är att när den väl är på plats och fungerar så vill man inte vara utan den. Ungefär som en 4-hjuling. Jag tror inte att det är ett nyhetens behag utan att jag verkligen kommer att använda den.


Ett typexempel när den är användbar är när det ringer personer som har problem med gris i sina trädgårdar. Att då kunna ringa in vilka grisar det är gör att man vet om det är grisar som är på besök eller om det är grisar som är permanenta. Nu senast var det 10 stycken nya individer som även var på besök för två månader sen. De verkar ha lite svårt för vad som är ok att göra och inte. Om man inte vill plocka någon problemgris i någons trädgård men ändå veta att man plockar rätt gris så är det helt enkelt bra med en åtelkamera.

Plocka bort de svartvita grisarna. 
Min uppfattning är att om man har en på marken så är det en för mycket. I åtelkameran så från sista omgången bilder dök det upp en sådan som vi nu föröker att plocka bort, se bild

God jakt och bättre jakt med åtelkamera.

/R

måndag 6 juli 2009

EON AB & intrånget

Det är inte lätt att var markägare i Sverige, där så många som möjligt tror sig ha rätt till din mark. 

EON AB är ett bara exempel. 
För hur kan det komma sig att man som markägare tvingas sitta här och jobba gratis, igen. Eon AB vill gräva ner en kabel. Jag råkar vara den största markägaren i en samfällighet. Jag har redan avstyrt att de drar kabeln på ett helt olämpligt ställe. Den vägkroppen som de ville lägga kabeln i är i dag kulturmissesskyddad.  

I dagsläget har jag tvingas lägga ner cirka 8 timmar på något som jag inte ens vill ha att göra med. Jag har ström så det räcker. Jag berörs inte ens av denna sträckning. Det enda som händer är att jag får avsäga mig delar av de rättigheterna jag har som markägare. Ersättningen är inte ens i närheten av vad den borde vara så i stället kommer de att iordningställa lite mer än nödvändigt efter sig. Har ingen uppfattning om vilken bidrag Eon Sverige hade för 2008 men skulle tro att de bidrar med 100 miljarder eller nått i den stilen.  

Just nu sitter jag och läser de finstilta. Där går att läsa att på flera ställen "... inte utan ledningsägarens medgivande får...". Således behöver jag i fortsättningen be om lov för att få bruka min mark. Att komma ut med ett avrinningsdike för att förbättra åker och ängs växtlighet kan de helt enkelt bara låta bli att medge. 

Mitt råd till alla som får ett standardformulär i handen är att teckna en egen bilaga. Skriv överst i denna att din bilaga i händelse av tvist överträffar deras bilaga, så att man trumfar ut deras påhitt. Skriv ner alla möjliga nya brukningsmodeller och vad det kan tänkas innebära för en ny användning av marken sen är det upp till dem att skriva under. 

Rickard, som blir trött på alla som försöker köra över andra.


söndag 5 juli 2009

Varmt

För varmt för att göra något vettigt. Var i Almedalen i veckan och kollade vad som är nytt. Nytt inom sättet att påverka personer. Har tidigare inte ansett att bloggning och twittning  (heter det så?) är så viktigt. Insåg att det inte är det heller. Det som är viktigt är nätverket som byggs upp runt dessa båda. Den vill man inte missa om man vill göra denna världen mer likt ens eget önskvärda samhälle.